jag gråter för dig för mig, för allt vi sa var vårt
jag gråter för dig för mig, för att inget är självklart och mycket svårt
jag gråter över det fina, det enkla och allt som var rent
jag gråter för nu är allt skitigt och kanske också försent

jag föll som om jag trodde att jag var beskyddad av dig - osårbar
jag visste inte då att ett ja kan bli ett nej
men halvvägs i luften såg jag att du hade ändrat dig

du var inte där för mig

Känner mig grymt sviken. Fast jag vet att mkt är mitt fel.. Men du lovade.
Det är så jävla orättvist. Allting är förstört. Borta och förstört.
Min värld och alla mina drömmar.

Hur ska jag orka göra allt som jag måste göra??

Är så trött på allting.
Trött på morgonrutinerna. Trött på samma tjat i skolan. Trött på samma tjat hemma.
Trött på att allting alltid är likadant.
Å jag är trött på att ständigt bli missförstådd av dig. Det spelar ingen roll vad jag säger eller vad jag gör.
Jag bara går å väntar på att jag förr eller senare ska göra nånting som inte passar.
Trött på att allting alltid är likadant.

Trött på att gråta samma tårar.

Gårdagen var underbar. Sådär perfekt härlig. Fastän att det bara var en helt vanlig söndag.
Och det är bara din förstjänst.

Sedan en vecka tillbaka har elementet på mitt rum varit sönder vilket innebär att det är riktigt, snorigt kallt här inne tjugofyra timmar om dygnet. Numera sover jag med joggingbyxor, t-shirt,strumpor och dunsockor.

Idag var skolan ovanligt lam. Två lektioner bestod av endast redovisningar.
Den sista fick vi titta på en film om en gammal tant vars son filmade hennes sista år i livet.
Men andra ord satt vi i en och en halv timme och väntade på att kärringen skulle dö.

Jag har hittat två låtar som är identiska.
Lisa Ekdahls Genom dig ser jag ljuset och Paperboys Barcelona.
Om ni lyssnar på dom kan ni inte annat än att hålla med.
Jag har tagit reda på att Lisa Ekdahl släppte sin låt 1997 medan Paperboys låt släpptes 2002.

Dessutom har jag även descoverat (svengelsk ord för upptäckt (helt enkelt lite bättre)) en annan låt av Lisa Ekdahl, nämligen Svårt att säga nej, som påminner ruskigt mycket om en låten Jag ångrar ingenting av Lena Philipsson.
Den här gången har jag luskat ut att Svårt att säga nej var från början b-sida till Bo Kaspers Orkesters singel Amerika från 1996. 1999 blev låten ledmotiv till filmen Vuxna människor.
Jag ångar ingenting däremot kom inte förrän 2005. Så här är det nog Orup som är boven.

Ganska intressant. Om man nu som jag har lyssnat på dessa fyra låtar i fråga väldigt noga.
För övrigt måste jag tillägga att Lisa Ekdahl är underbar och hennes nya album är fantastiskt.
Särskilt Vraket, tillsammans med Lars Winnerbäck.


säg, minns du hur det är jag brukar vara?
minns du hur stabil jag var igår?
nu är jag påväg att lösas upp till ingenting
för dagen har varit prövande och svår
kanske onödigt svår

bärga vad du kan från det här vraket
se på mig kisande, se mitt bättre jag
se med blida ögon, klarögt vaken
inse att jag bara haft en liten motig dag
och det kan vem som helst ha
men du kan enkelt göra allting bra

Jaha nähä. Vad har nu hänt?
Var i helsingborg i helgen efter min otroligt härliga vecka. På fredagen blev det lite fest å utgång. En ganska vanlig men udda kväll. Ohlin hade parkerat sitt SingStar på lönnkrogen å det blev ett väldigt liv där nere. Men kul hade vi. På lördagen orkade vi inte göra någonting utan stanna hemma å kolla på snatch, riktigt rolig film btw. På söndagen bowla vi å jag fick storstryk som vanligt.

I måndags drog vi till Ullared å Lager 157. Väldigt kul infall. Annars har veckan varit ganska vanlig.

Fredagen blev riktigt bra efter många om och men. Vi hade vår sista älgjakt i skolan å vilka vann hela skiten å får studentmössorna betalda om inte SPL04. Så jävla gött å se. Dessutom va det som en dröm när samhällarna kom trea. Kunde helt enkelt inte bli bättre.
På kvällen åkte jag, Sara å Marcus hem till Tomas. Kollade på Hjälp (fy fan vilket bra program, det ska följas!) och Hot Shot, åt pizza å drack drinkar. Perfekt sätt å spendera fredagen på.

Idag hände inte mkt. Var å solade å sen har jag vart hemma med Michaela.
Har också fått erfara hur intressant det kan vara när pojkvännen glömmer knapplåset å ringer upp en omedvetet på fyllan.

Måste också tillägga att jag såg reprisen av Så ska det låta. Magnus och Henrik tror jag dom hette.
Lät likadant å såg likadana ut. Helsköna snubbar. Sjukt bra underhållning helt enkelt.

Vi ses.

All good things - Nelly Furtado
Fairytale gone bad - Sunrise Avenue

Dom passar mig just nu.

We need to swallow all our pride
And leave this mess behind

...som Thåström säger.
Har inte detta varit en fruktansvärd vecka så vet jag inte vad.
Först den jävla stormen som bara tar vår el ifrån oss.. eh? Iaf. Det va kallt. Å tråkigt.
Å på det får man influensa eller kräksjuka eller va fan man kallar det. Inte roligt e det iaf.
I allmänhet är allt piss.
Fan, fan, fan.


there is a war between us
I wanna give you something
there is a force that drives us

there is a war between us
I wanna build you something
there is a force that binds us

and you know how it feels
so you learn to forget
and you learn at the end
that it's best to pretend

Ojoj, vad har nu hänt?
Va i Nässjö med mamma å Dala i helgen. Trevligt trevligt. På lördagen gjorde jag å Dala en liten utflykt till Jönköping. Jätteroligt :) På söndagen blåste det storm å det va väldigt osäkert om vi skulle komma hem. Men så småningom va vi hemma i ett väldigt mörkt och kallt hus. Som tur va stannade Dala kvar å höll värmen med mig :) Så där satt vi framför brasan å spela kort å grilla prinskorv, haha. Ganska mysigt faktiskt. I morse kom strömmen tillbaka iaf. Men kallt är här fortfarande. Å nu är måndagarna fullkomligt värdelösa när Prison Break inte går längre. Nu blir det sängen. Stor, tom och kall. Godnatt.


and tell me you love me, come back and haunt me
oh and I rush to the start
running in circles, chasin' up tails
coming back as we are

nobody said it was easy
oh it's such a shame for us to part
nobody said it was easy
no one ever said it would be so hard...

Va tvungen att dela med mig av ett "litet" stycke som jag läst å som jag tycker är helt underbart.
Du borde också läsa det. Om du har tid, lust och ork. Klockrent.



Krisa

Bosse har en bild av hur den fullkomliga lyckan ser ut. Han har i och för sig inte kommit på den själv. Den är från en reklamfilm för Ford. Han kan inte ens komma på vilken modell men den är perfekt. Dom brukar visa den när det är Champions Leauge matcher på tv. En kille sitter och tittar på fotboll i en skön soffa i ett snyggt vardagsrum. Så ser man hans fru påväg ut genom hallen, hon tar bilnycklarna, kickar upp dom i luften lite trixigt med ena knäet och kastar en skön, avspänd blick på honom. Den betyder ungefär; "titta du på din fotbollsmatch, gubbe lilla. Det unnar jag dig för jag är självständig och påväg ut för att uträtta nått i mitt eget självständiga liv. Men när jag kommer hem sen ikväll och du har tittat klart på matchen så kommer jag att knulla dig helt besinningslöst i min perfekta make och mina välmanikyrerade naglar." Precis så skulle han vilja ha det. Att hon gjorde nått annat och inte bara satt och väntade på honom och blev deprimerad. För när han till exempel tittar på Tipsextra så brukar Lena fundera igenom sitt liv lite grann. Då sitter hon i sängen, uppkrupen bland alla kuddarna. Ute är det halvskum lördagseftermiddag på våren eller hösten. Hon försöker tänka på vem hon är och allt som är bra med henne. Hon vet nämligen hur man tänker positivt och hur viktigt det är även om det är svårt. För mest tänker hon på sånt som hon oroar sig för. Hon är rädd för att bli påkörd, få bröstcancer, bli tjock, att Bosse ska börja dricka, att dom inte ska kunna få barn, att Bosse inte kommer att vilja ha barn, att det ska börja läcka inne i badrummet igen, att Bosse ska gå ifrån henne, att balkongen ska rasa när dom sitter på den eller att ena bröstet ska hoppa fram när hon har sin jätteurringade klänning. Hon måste försöka tänka på nått positivt istället för annars kan hon hamna i en kris. Så hon tänker på att Bosse har faktiskt gått med på att köpa en jättesnygg ullmatta från House till vardagsrummet så snart kommer han nog gå med på att dom ska skaffa barn också. Ändå känns det lite som att hon höll på att komma in i en kris. Det är så lätt att glömma bort varför man lever och tycka att allting känns helt obetydligt. På nått sätt borde hon ju hamna i en kris för det är så mycket hon längtar efter.
Människor blir mycket lyckligare när dom har gått igenom en kris. Alla ställer upp och man kommer varann närmre och man går till botten med allt. Och man måste kanske sitte uppe hela nätterna och diskutera barndomen och äta scones eller mackor och sen blir allt bra.
Heromdan va hon helt säker på att hon va påväg in i en kris när Bosses mamma satt i två timmar och prata om sin höftledsoperation och sen, när dom skulle gå bort på kvällen, så blev middagen inställd för nån hade blivit sjuk och så fick dom stanna hemma. Problemet va bara att Bosse inte märkte hur nära det var. När man kommer in i en kris så vill man helst att nån annan ska upptäcka det åt en och bara titta på en sådär förstående och säga; "men herregud du är ju påväg in i en kris". Bosse har inte upptäckt det än men hon vet inte heller om hon har haft nån riktig kris. Det är ju faktiskt inte hon själv som ska märka det men det är inte säkert att Bosse gör det heller, för dom är så olika. Han tror att han känner henne men ibland undrar hon. För han har inte läst artikeln hon klippte ut ur Aftonbladets bilaga om att män och kvinnor talar olika språk. Han vet inte vad hon drömmer om på nätterna eller hur det luktade i hennes barndom. Han har inte ens läst hennes dikter fast hon har fått en piblicerad på läsarsidan i Damernas Värld. Han vet inte vad hon vill med sitt liv eller vad hon tänkte när hon var åtta år och pojkarna drog ner byxorna på henne i skolan. Han vet nog inte vem hon är. Fast det vet hon inte själv heller just nu när det är lördagseftermiddag och en blytung skymmning ute. Hon vet ingenting och hon håller på att komma in i en kris. Det är allvar nu och det är alldeles tyst ute. Det händer ingenting på lördagseftermiddagar så det är inte så konstigt om man kommer in i en kris just då.
Kanske är alltihopa bara till för att Bosse och hon ska få en chans att prata ut och lära känna varann lite bättre och få det alldeles underbart tillsammans. Det enda hon vill är att det ska va slut på matchen. Hon hör hur dom sjunger på läktarna nånstans i England och då brukar det inte vara långt kvar, när dom har börjat sjunga. Men det är svårt att vänta när allt är hopplöst. När det inte finns nått att vänta på. När det inte spelar nån roll om man är död eller lever.
Så kommer hon in och kryper ner tyst vid hans sida fast det säkert är en kvart kvar. Hon säger ingenting. Han kan ändå känna på lång väg att hon är vemodig. Och han vet vad hennes tystnad betyder. Egentligen vill hon att han ska stänga av fast Arsenal ligger på och varit nära kvittering flera gånger. Hon vill att han ska göra det för att bevisa att hon betyder mer än fotbollen. Han vet precis. Och det gör hon ju, det är bara hon själv som är osäker. Det är ju inget han ska behöva missa slutet av matchen för. Det är ju ändå helt meningslöst. Det är ju som när dom beslagtar sprit i tullen och står och häller ut den av princip, dom idioterna, istället för att ta till vara den. Han kan väl älska henne och ändå få se klart matchen.
Herregud, om hon kunde va lite självständig. Om hon kunde låna hans bil, kasta upp bilnycklarna med en klackspark och ha ett eget liv några timmar och låta honom se matchen. Hon bökar lite och andas tungt. Och sen kommer det. "Jag tror jag kommit in i en kris" säger hon med låg röst.
"Ja det tror jag säkert" säger han. "Det brukar du ju ha en varje gång jag ser på fotboll."

Idaaaag var jag och köpte nya sängkläder och gardiner. Svart, svart, svart. Härligt, härligt, härligt.
För övrigt har det inte hänt mkt. Förutom att tvn i vardagsrummet inte funkar. Nått med antennen.
Kollade på Heartbreak Hotel (faktiskt riktigt rolig) och Suntrip. Den sistnämnda slår aldrig fel.
Nu tänkte jag ge mig på att försöka koppla in min dvd igen.
Med ny kontakt å grejer så hoppas jag att det ska funka bättre.
Jaa men vi ses.


Jag gick på en gata mot ett äventyr
Jag kom till en plats där pengar styr
Där spriten var billig men fyllan dyr
Man fattar lätt varför männskor flyr
Det är ett hårt liv ;D

Oh ja. Nu är det bestämt. Snart kommer vi tillbaka och återupplever den bästa tiden i våra liv :)
Jag, Sara, Martina, Ulrika och Lou. Bättre kan det inte bli.

Idag vaknade jag prick kl ett, utan att ha vaknat en enda gång tidigare. Oskönt.
Sedan fick jag en impuls av att städa, men den gick över lika fort som den kom.
Låg vaken inatt å slökollade på Ocean Ave. Det måste vara den sämsta såpa som nånsin gjorts.
Snacka om flopp. Den är verkligen så dålig att man skäms. Fattar inte att den sänds överhuvudtaget.
Men jag borde verkligen städa. Det ser.. ja som vanligt ut. Å så måste jag plugga. Plågande tanke.
Haha, Tre Kronor på tv. Psykot Sten håller gudstjänst. Vilken Nostalgi.

155 dagar kvar till studenten. Sakta men säkert...

Nu var det snart dags att åka hem igen.
Om en timme ska jag vandra iväg till Dalas jobb å sen åka ner till stan och ta bussen.
Det var meningen med att jag skulle roa mig med att åka till väla idag men jag orkade inte gå upp.
Först vid strax efter tolv släpade jag mig upp ur sängen. Blev kvar hemma å kollade på Ugly Betty istället.
Fattar inte att jag är så trött jämt.

Igår va vi på bio och såg Saw 3. Om ni vill behålla ett någorlunda sansat sinne så titta INTE på den filmen.
Måste säga att jag tyckte den va värre än de två första. En del scener gick helt enkelt inte att titta på.
På vägen hem mådde jag skitilla. Förmodligen en blandning av Saw och doften av spiskummin som på något mystiskt sätt fyllde bilen (jag tål inte spiskummin, bara doften får mig att kräkas)

I vilket fall mår jag bra nu. Å snart ska jag hem. Där väntar ett arbete om manodepression som ska skrivas och dessutom PA i helgen då vår genialiska film ska spelas in. Det har aldrig hänt förut att jag pluggat på ett jullov och inget annat lov heller för den delen. Suck.

Gott nytt år pussgurkor!
Gårdagen var riktigt bra. Middag hos Ekdahl med gänget. Sedan hade Ina ordnat med lekar å det blev en sjuk mellanstadiefeeling :) Efter det blev det mkt fest, dricka å dans. Å såklart ett par raketer. Helt underbart att stå där vid stranden å se alla raketer från både Helsingborg å Danmark. framåt femtiden var vi hemma igen efter en mkt lyckad nyårsafton.
För övrigt har det hänt en del på sistone. Det va ju jul å sånt förra veckan. Eller förra igen till och med. Den fina julhelgen förvandlades till en stor fyllefest. Men det var roligt :) På juldagen åkte jag till Helsingborg å så va vi på the Tivoli å lite sånt. Kolla Sci-Fi Skåne å sjöng karaoke, Frida, jag och Dala. Vi sjöng t.o.m så dåligt att bartendern tog mikrofonen ifrån oss, hahha. Slutet gott, allting gott. Just denna kvällen slutade med att jag slog en volt å ramla in i grannens trädgård. Men roligt hade vi.
I veckan sprang vi runt på väla å handla. Sedan har Rasmus å Dala spelat xbox mestadels.
(lätt att ps2 ska bosätta sig hemma hos mig)
Torsdagen var en förödande dag. Lyckligtvis ordnade allting upp sig. Jag vet iaf vad mitt nyårslöfte är.
På fredagen va jag, Sara, Lou och Ulle hemma hos -> Ulle och förfestade sen drog vi till Club Moon.
Det var en mkt sjuk kväll vill jag lova. På det stora hela tyckte jag Moon var helt ok, fint är där ju, men det är ingenting särskilt. Kan lika gärna gå nån annanstans känns det som.
På lördagen kom Dala hem å vi åt massa gott å kolla på bra film. Å igår så åkte vi tillbaka hit till Hbg å resten kan ni ju.
Det har helt enkelt varit en omtumlande tid i mellandagarna. Men nu är det ett nytt år och det är nya tag.


"Du behöver fyra kramar om dagen för att överleva,
åtta för att hålla dig upprätt
och tolv för att växa."