ballong




100 dagar till studenten




Mardrömmen är över

Igår var en Underbar Dag. Den bästa på mkt länge. Å idag har jag lyckats jobba undan en del skolarbete. Känns också bra. Fast det är en del smågrejer kvar. Mkt till nästa vecka också. Tur att man bara går i trean en gång. Å så måste man bestämma en praktik plats också. Å jag har såklart ingen susning. Men det löser sig sa kärringen som sket i vasken ;) Imorgon har jag bara en lektion. Den fantastiska filosofin. Det suger balle som Sara skulle säga. Men på fredag är jag dock ledig. Inte så tokigt. Så imorgon åker jag till Helsingborg. Å DET mina vänner, är inte alls tokigt. Nu börjar det bli rätsida på grejerna här.

Nu tänkte jag lägga mig å läsa en stund faktiskt. Inhandlade två nya böcker igår.
Vi ses.

en släng av bullimi

Jaha. Åkte på Rasmus-syndromet och fick en släng av bullimi i morse. Fråga mig inte vad det va. Fick inte gå till skolan iaf. Men det va tydligen ingenting. Jaha, det va ju bra. Missa bara en massa viktiga saker.
Hade det varit en ny influensa skulle det varit den tredje på en månad för min del. Inte så sugen.

Men ikväll är det Prison Break.

Å så vill jag bara varna alla för lovefilm.se
Bli aldrig medlem där!

Idag är jag faktiskt glad. Det va riktigt längesen jag kände mig glad. På riktigt.
Sådär så att man går runt å ler hela tiden utan anledning.
Fast jag har en anledning ;)

Å imorgon är det tisdag.
Vi ses snart.

slut på ledigheten

break up a little bit
make up a little bit
shape up a little bit
try som harder
it's all just a part of it
it's all for a little bit of love

Ja så va lovet slut. Imorgon är det allvar igen. Har ton att ta itu med tills på fredag, för som alla vet gillar jag att skjuta upp saker ;) Så förmodligen får jag inget gjort imorgon heller. Men idag har jag iaf städat. Alltid nått. Jaha, så nu får man gå å lägga sig. Iaf lite närmre tisdag ;)

Dagen D.

Detta har varit en känslosam dag. Både positivt och negativt. Men mest positivt. Det var som att jag gått runt med en stor sten (va orginellt) i fyra veckor och äntligen, äntligen lossna den. Och allt verkligen släppte. Underbart. Det är inte perfekt än, men det är på god väg. Tack.

Och så köpte jag en klänning :)


Ta nu en liten bit av mitt hjärta, älskling

Nervositet å grejer

men mina ögon kommer alltid le mot dig
kan det begäras mer av mig?


Imorgon. Imorgon! Herregud. Dagen jag har väntat på i en månad. Jag vet inte riktigt hur det känns. Det beror ju klart på vad som händer. Men det är ju inte lätt att veta såhär dagen innan. Nervös är jag.
Jösses.

I vilket fall, jobbat i veckan. Så outhärdligt tråkigt. Fast jag är glad över att jag träffat Ida. Skitgullig tjej. Å så har jag kommit på att vår chef är en mildare variant av min gamla, Gestapo även kallad. Fast det är mkt högre lön så det är okej. Nej, nej. Nu måste jag gå å klä på mig. För snart kommer Matte å hämtar mig så ska vi till stan å sen till Lou. Puss sålänge.

Ett problem mindre

Herregud, jag är inte döende längre. Har sovit lugnt hela natten utan diverse hallucinationer och grejer. Kan dessutom känna både lukt och smak. Colan smakar underbart igen ;)
Trodde helvetet skulle vara mkt längre. Ett mirakel helt enkelt. Jag antar att de kan ske ändå...
One down, one to go.

14 februari, två veckor..

det här är inget liv
det är ett sorligt substitut
ett slags tidsfördriv

jag har ingenting
det är bara floskler och evig väntan

kom ut, kom hit och säg nånting
vad är det som inte stämmer?
jag traskar bara runt här i samma ring
och känner hur skorna klämmer






Nu har det verkligen nått botten. Förkylning å hög feber. Sen i söndags har jag legat i sängen och knappt kunnat gå upp. Varit helt borta. Å idag är det alla ♥'s dag. Å personen som jag älskar mer än något annat litar inte på mig. Just snyggt. Så förlåt mig om jag inte ser nån som helst mening med livet just nu.

gårdagen

En mkt hetsig dag igår. På fredagen kunde jag inte somna förrän vid fem-tiden och på lördagen gick jag upp vid tio. Skittrött med andra ord. Först åkte vi en sväng in till stan å kolla. Halv ett började jag jobba (!)
Jo ni läste rätt. Jag har tagit tag i mitt liv igen å börjat jobba. Eller va det tvärtom?
Slutade vid fem å sprang rätt hem till Gittan på födelsedagskalas för Michaela. Tårta å kakor för hela slanten. Sömnbrist å massa stressande gav mig en otrolig huvudvärk. Men det va bara att bita ihop, svälja en värktablett, byta om å fara rätt hem till Ulle. Där blev det pizza, melodifestival och lite för mkt vin.
In till stan. Elvan å b&b å det va ett jäkla drag. Tvingades hem med sista bussen (har nog aldrig hänt att jag glömt bort tiden sådär förut) Kom hem till slut iaf, totalt slutkörd och däckade.
Vaknade i morse på fel håll i sängen med kläder på å lampor tända. Kan säga att den där huvudvärken var tillbaka.

En kväll som den här kan göra underverk för en trasig själ som min.
Men det skapar ångest. Stor, stor ångest.


golden place

Blåser kallt ute. Men jag hittade ett golden place där det var stilla och varmt. Där satt jag och filosoferade. Det är skönt att solen har börjat titta fram lite oftare. Solen är bra att ha när allt är som det är. Den värmer när ingen annan gör det. Studerade plattorna på baksidan av huset (låter ju väldigt spännande). En del av stenarna på plattorna är sträva och fula men de flesta är lena och fina. Och tillsammans blir det vackert..
Va djupt och löjligt. Men du förstår säkert vad jag vill säga med det.
Saknar dig så mkt att jag håller på att gå sönder. Hoppas du har det bra där du är.


Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?

Rubrik

fick jag spela om partiet
fick jag chansen en gång till
fick jag vrida tillbaks tiden
om dom gav mig en ny giv
fan, fan, fan det skulle varit du

alla klockor och körer
alla himlens orglar
skulle varit för oss
alla trummor och trumpeter
alla sagor, alla under
allt på en och samma gång
fan, fan, fan det skulle varit du


Tack Thåström. För att du sätter ord på det jag inte själv förmår att säga.

Vad är meningen med allt det här?

Här sitter jag å väntar som ett annat fån. Vad hade jag förväntat mig? Ärligt talat. Ingenting.
Men så kommer du och ger mig en gnutta hopp, bara lite lite, som du lika snabbt tar ifrån mig.
Till vilken nytta? Varför? Vad har jag gjort för att förtjäna det?
Önskar att du kunde förstå. Förstå hur mkt du sårar mig. Hur mkt vi sårar varandra.
Säg inte, visa.

...

hey now, don't be afraid
let's find the demon and spell out his name
hey let's do what it takes
to find what's missing and put it in place

RSS 2.0