Här sitter jag och skriver intensivt på min tenta. Nåväl, jag har kommit igång iallafall. Plötsligt ringer det på dörren. Svär för mig själv över förbannade NCC som springer här titt som tätt och fullkomligt retar gallfebern på mig. Planerar en utläggning om varför det passar sig väldigt dåligt att klampa in i min lägenhet just idag när jag är påväg till dörren. Men tji fick jag. På andra sidan väntade ett trevligt litet blombud och snabbt vände min bubblande ilska till förvåning, glädje och mäkta oro över vad det stackars blombudet måste ha tänkt när jag uppenbarade mig i all min fägring och allmänna borde-inte-visa-mig-offentligt look.


Tack snälla älskling, du är med säkerhet det finaste jag har.