Jag är en total sucker för svensk musik. Å den får gärna vara melankolisk. När jag i full extas ska spela upp den senaste låten som jag kärat ner mig i brukar folk höja lite på ögonbrynen och skaka på huvudet. Dala brukar brista ut i ett "Det är så dåligt. Det äääär sååååå dååååligt!" Men det gör ingenting! Jag delar gärna dessa vackra toner och tankfulla ord med mig själv på bussen eller i bilen där jag kan vara ifred. Min senaste kärlek heter Jonathan Johansson och Aldrig ensam.


den fina tunna linjen mellan våran värld och din
skär igenom varje ljud, genom varje utsträckt tanke
varje ansats att förstå, varje sång jag någonsin sjöng