Alexandra -

min gitarr, en trogen vän som jag har haft sedan inte alls längesen

så långt som det är, är så långt som det går
det blev till ett sår av timmar och år
mer vilse än nånsin, genom junis snår
det är sent och vått och längtan är svår

så långt som det är, är så långt som det var
en himmel och ett hav, mer än vad jag klarar av
kanske är jag förvirrad, berusad och sjuk
men du jag har aldrig kännt mig så ensam som nu

och jag vandrar i ett sommarregn
ett regn som svalkar sanningen
ett regn som sköljer dumheten som vandrar i ett sommarregn

2010-06-20 @ 01:21:32 balex Permalink

Kommentarer

Trackback