Det är så konstigt med mig. Jag kommer på mig själv med att sakna saker och tillfällen i mitt liv som jag i stunden avskytt. Hittade en blogg vars författare gick i min gymnasieklass. Personen i fråga tillhörde aldrig mitt umgänge men när jag läser om saker som hänt och som jag minns men glömt så inser jag att jag faktiskt saknar det lite grann. Dessa tre år av mitt liv har jag alltid sett som någonting jag har lämnat bakom mig och en tid som jag inte har favoritiserat. Men som med mycket annat så inser jag nu i efterhand att under den tiden hade jag bland det roligaste jag nånsin haft. Vi va en stark trio på den tiden och vi gjorde allt tillsammans. Det och mycket annat drar i mig ibland. En glimt av någonting som känns som mitt gamla liv skymtas, det sticker till lite grann och en del av mig undrar hur det varit om jag aldrig flyttat ifrån Halmstad. Men bara sekunder efter så inser jag någonting annat. Halmstad och allt jag har och upplevt där kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Men mitt liv i Helsingborg är fantastiskt! Jag lever det livet som jag alltid önskat mig själv och jag har lärt känna människor som nu är bland de viktigaste för mig. Så nej, jag ångrar ingenting! Det finns saker man aldrig får tillbaka men som man bär med sig för alltid. Jag vet att jag om bara några år kommer se tillbaka på just denna tiden och tänka att det är bland det roligaste jag har haft. Det är nog bara för mig att acceptera att jag alltid kommer känna mig som någonstans mittemellan Halmstad och Helsingborg. Lite halläning, lite skåning. Just the way I like it.