Nu börjar jag må liiiiite bättre. Känner mig fortfarande helt mosig i huvudet men jag fungerar någorlunda iaf. Å efter tre dagars total isolering så börjar jag klättra på väggarna här. Nåja, inte bokstavligt talat. Det skulle jag aldrig orka. Å inte total isolering. Har ju Dala och Vilda här också. Men dom liksom måste va med mig trots att jag snorar och hostar och klagar och håller alla vakna på natten. Sånt är det att vara sambo :) Tur att Dala aldrig blir sjuk, puh! Vi talar ju trots allt om mannen som inte haft en enda sjukdag på över två år. Bara det är helt sjukt. Jösses. Jag babblar tom i bloggen, dags att komma ut och träffa lite folk.


Måste påminna er om det stora eventet 12/12.
Ni som inte osat, skynda er! Sista anmälningsdagen närmar sig.
Ni som vill ändra ert svar, samesame. Snart dags!




Heh, tänk om jag hade sett lika söt ut när jag är sjuk. Dessvärre tror jag att jag ser ut som sju svåra för tillfället. Har inte riktigt vågat titta mig i spegeln. Men det blir ju liksom ganska oundvikligt resultatet.