Det tog mig en och en halv vecka att vänja mig vid att gå upp kvart i sex varje morgon. Eller vänja mig va kanske att ta i. Att inte må psykiskt dåligt varje gång. Men tvärtom. Då flyger den lilla rutin man lyckats få in rakt ut genom fönstret fortare än kvickt.

Idag är en sån dag då jag skulle vilja och skulle behöva göra massor men inte kan göra nått av det jag skulle vilja. Jag skulle till exempel vilja åka till Väla å köpa en present till Ulrika som fyller år å har inflyttningsfest. Men jag har verken bil eller busskort idag. Då återstår alltså det jag skulle behöva göra. Som plugga. Gud jag måste plugga. Å städa. Jag måste verkligen städa. Egentligen är pluggandet det som är minst ansträngande. Men det kan jag ju inte dra igång med såhär tidigt. Det är så mkt man måste göra först. Städa?

Hm.