sömnlösa nätter

som en apa på min rygg
som ett spöke i min hjärna som jag aldrig riktigt kommer undan
jag är så rädd att komma fram nån annanstans
å jag samlar på tur- och retur-biljetter
jag vill ha fria vägar ut
jag vill ha kakan som jag äter kvar på bordet hela långa livet

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0