Vår enda lektion idag blev inställd och tur va ju det för strax efter elva dök handymannen upp. För ett antal månader sen va dom ju här å "fixa" ventilationen vilket resulterade i ett sjukt undertryck i lägenheten. Jag förstår att det blir ett visst undertryck men inte så att man måste dra upp dörren och känner hur det nästan blåser runt fötterna. Idag kom dom iaf tillbaka.

H: Du hade visst klagat lite på ventilationen i ett mail?
Jag: Ja..
H: Jag svarade ju på det mailet. Kommer du inte ihåg vad jag sa?
Jag: Jo, att jag skulle öppna ventilen i vardagsrummet men..
H: Ja, den är ju stängd. Inte konstigt att det drar.
Jag: Vi hade den öppen i nästan tre veckor men det blev jättekallt å ingen skillnad på det där vinandet runt fönsterna.
H: Men lilla gumman, hör nu vad jag säger.

AH! Fick bita mig i tungan rätt rejält för att inte säga nått riktigt beskt till honom. Efter många om å men hittade dom iaf felet varpå han erkände att "ja.. då förstår jag varför det inte hjälpte med ventilen..." Attityd! Förra gången gick han rätt in å trampa på min köksstol med sina smutsiga skor. Det har jag aldrig riktigt kommit över.