det är väl tanken som räknas ändå?

Allt som oftast går jag runt å saknar dig och allt roligt vi haft.
Känns underbart att veta att du inte ägnar mig så mycket som en tanke..

Å så skriver jag det i bloggen med, ännu roligare när du förmodligen inte ens läser den.
Men jag läser din. Gärna flera gånger om dan. Ont som satan gör det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0