det kallas väl karma...

mm.. min vita lögn visa sig inte alls vara nån lögn. nu ligger jag här å kan knappt resa mig utan att huvudet typ sprängs. feber å ont i halsen å huvudet. somliga straffar Gud genast som dom säger.. men det går över. dala va iaf här igår å tog hand om mig. men först va jag faktiskt på jobbet. det va tufft. 12 barn är inte så enkelt, speciellt inte när alla gnäller å tjurar å ska ha mellanmål å man själv knappt orkar stå på benen. men jag tog mig igenom det. när sista gått å jag släckt å låst va det tufft att bara gå hem, fast det inte är så långt. som tur va kom mamma hem precis då så jag behövde inte gå särskilt länge :D men det är underbart roligt! idag har jag dock vart ledig å inte gjort mkt vettigt alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0