Blåser kallt ute. Men jag hittade ett golden place där det var stilla och varmt. Där satt jag och filosoferade. Det är skönt att solen har börjat titta fram lite oftare. Solen är bra att ha när allt är som det är. Den värmer när ingen annan gör det. Studerade plattorna på baksidan av huset (låter ju väldigt spännande). En del av stenarna på plattorna är sträva och fula men de flesta är lena och fina. Och tillsammans blir det vackert..
Va djupt och löjligt. Men du förstår säkert vad jag vill säga med det.
Saknar dig så mkt att jag håller på att gå sönder. Hoppas du har det bra där du är.


Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?